Bildregn från helgen!!

Underbar dag i Boston nästan 20grader i luften=)




Fixade outfit till St Patricks' Parade

Hela gänget laddar inför paraden!





Du & Jag, Vi två!
Älskar dig så!
Din Ida

Visste ni att...
I USA får de in 40 miljoner röster vare vecka. Ja ni läste rätt 40miljoner röster VARJE VECKA! Helt sjukt!

Mitt rum/Våning
Såhär bor jag =) Sovrum + vardagsrum, visst ser det mysigt ut!



Veckans uppdatering!
Ska försöka sammanfatta vad jag har haft för mig de senaste dagarna =)
I söndags hade jag en heldag tillsammans med Jessica. Vi åkte till lite olika affärer, Jessica köpte en kamera och sen käkade vi en efterlängtad köttbulletallrik på IKEA. Tänk att man kan bli så lycklig över några köttbullar haha
Vi avrundade dagen med en bio, det blev "Hall Pass" och jag skrattade så jag fick ont i magen! Sånt gillar vi.
Efter filmen var jag tvungen att åka hem, det satt nämligen en liten kille hemma som snällt väntade på mig. =D
Under helgen följde jag även med två tyska tjejer till Providence. Vi hade en jätterolig kväll tillsammans och jag konstaterade att både jag och Hannah hade tagit på oss alldeles för mycket kläder...American dresscode innebär hotpants och gärna en topp som börjar där den slutar. Får tänka på det tills nästa gång haha
....just det, det bjöds även på dansunderhållning
Detta var gobitarna från min helg =)
Jag har världens underbaraste pojkvän!

En liten hälsning till min supportergrupp!



GAH!!!!!
I will make it up to you, I promise!
Jag hittade ett gammalt inlägg som jag började skriva på i förra veckan, men jag har ett vagt minne av att jag började må illa och la datorn åt sidan, så det blev aldrig publ.
Som några av er vet så var jag sjuk förra veckan och var jätterisig i flera dagar.
Jag minns så väl när min handledare (LCC) och jag satt i köket här när jag precis hade kommit hit och pratade óm min försäkring, hur viktigt det var att kolla upp allt i förväg för vad som gäller osv. Dum som jag är slutade jag lyssna där någonstans och tänkte " spelar väl ingen roll, har ändå inte tänkt att bli dödssjuk under året...." Tror ni jag ångrar det?
På fredagen vaknade jag och visste direkt vad som var på gång när jag kände smärtan i ryggen. Jag var "dunköm" och det högg på den högra sidan, precis som på nyårsdagen för 1 år sen. Jag kände verkligen inte för att gå till doktorn, men efter ett samtal med syster Monica så insåg jag att det var min enda utväg. Hur skulle jag göra nu då? I USA är det inte bara att gå in på en vårdcentral och ta en nummerlapp..nä, i mitt fall måste jag hitta ett "dr office" som är anslutet till min försäkring Aetna. Om jag bara skulle välja första bästa ställe utan att ta hänsyn till det skulle jag så småning om få en räkning på kanske 2000sek om inte mer, istället för 200sek. Så, jag började med att ringa försäkringsbolaget, som i sin tur mailade mig en lista på alla närliggande vårdcentraler. Efter att ha läst igenom hela listan på minst 25 olika ställen valde jag bara ett på måfå, såg liksom ingen skillnad på dem. Jag ringde upp och började med att fråga om jag kunde få lite rådgivning via tel och fick till svar " NO, THAT IS ILLEGAL!" ....What? Sköterskan i luren vägrade att ge mig några råd och bokade istället up mig på en tid 30min senare. Jag fattar ingenting, får man inte ge sjukvårdsrådgivning via tel...bra system, not!
Kl 2pm satt jag i väntrummet på en liten läkarmottagning, det liknade mer en privat bostad. Sköterskan ville se mitt visum, mitt Aetna kort och gav mig en hög med papper att fylla i (det var minst 10 sidor) med olika frågor och paragrafer. Det var då jag tänkte hur bra allt fungerar hemma i Swe i jämförelse med detta....
Jag fick lämna lite prover och sen fick jag äntligen träffa doktorn. Då hade jag jätteont och var glad över att jag bestämt mig för att gå dit trots allt. Dr Kristen sa att mina njurar var infekterade och att det ev kunde vara njursten, hon skrev ut en antibiotikakur på 3dagar ( som senare blev 13 dagar eftersom smärtan inte försvann) och förklarade för mig hur storleken på njursten kan skifta. " You know, a kidney stone can be the size of a grain of salt, but it can also be in the size of a donut"...Visst!
Efter en låååååång kur mår jag mycket bättre nu, man glömmer bort hur skönt det är att vara frisk =)
Vad mer har hänt hittills?
Kursen på Harvard rullar på i 120, vi har så himla mycket läxor varje vecka ska ni veta!! Men trots det så tycker jag verkligen att det är intressant och framför allt kul! Vår lärare är jättebra och liknar (om man sätter på en peruk) Tiffany Persson. haha. Det tänker jag på varje lektion =)Idag hade jag föresten min stora redovisning inför klassen. Yes, alla skulle välja ett ämne relaterat till kursen (business) att berätta om med hjälp av en PowerP presentation och sen kunna svara på frågor. Jag var så himla nervös, allt skulle ju såklart vara på eng och vi skulle bedömas efter språk och uttal. Jag valde att prata om Sverige, vår ekonomi/pol mm. Och gissa vad resultatet blev.... "Excellent presentation" Tackarrrrr =)I övrigt läser vi mycket artiklar, analyserar texter och gör olika gruppövningar samt diskussioner. Det är verkligen ett jättebra upplägg på allt, men mycket!
Pappa har frågat mig flera gånger sen jag kom hit om jag har hittat hans vän Sal här Boston. Pappa jobbade lite i Boston när jag var liten och lärde på så sätt känna Sal. Jag har väl inte riktigt haft tid att leka "spårlöst" men i helgen så bestämde jag mig för att göra ett försök. Efter mycket letande hittade jag ett nummer och idag gjorde jag ett 1a försök och ringde. Ingent svar tyvärr men jag lämnade ett trevligt meddelande på telsvareren och sa vem jag var samt mitt mobnr. Nu får i hoppas att det är rätt nummer och att han ringer upp de kommande dagarna. Spännande va! Pappa håll tummarna =)
Vi rundar väl av där och säger hej så länge!
Kram från mig!
Är han inte för go den där Göran....Detta låg i mitt alla-hjärtans-dag paket.
Puss älskling!