Idag åker jag hem!

Idag är det exakt 1 år sedan jag, mamma, pappa & Göran åkte till Hamngatan för att säga "hej då".
Jag mins det som igår. Hela dagen gick jag med en stor klump i magen  och räknade ner för varje timme som gick.
Göran och jag hade inte sovit någonting den natten, vi låg vakna och pratat om hur allt kändes och hur fruktansvärt tomt det skulle bli att sova ensam en tid framöver. Vi grät och kramade om varandra och grät ännu mer. Det var väldigt svårt att föreställa sig hur allt skulle förändras bara 1 dag senare.
Hemma på Björkås blev det ett tårfyllt farväl till Daniel! Vi stod länge i hallen och jag ville vänta in i det sista att släppa taget om honom. Han sa att tiden kommer att gå fort och att det inte skulle dröja länge tills vi sågs igen!
Daniel är en viking och har trots alla motgångar under åter alltid svarat med ett leende när vi pratat på skype! Jag önskar så att jag hade kunnat åka hem och krama om dig när allt var som värst under året! Tänk att vi snart får krama om varandra igen!
På hamngatan stod vi länge och tittade på bussen som skulle ta mig till Arlanda. Jag ville inte gå på. Tårarna rann och jag hade fortfarande inte förstått att dagen D hade kommit. Chauffören kom ut och det var dags att gå på. Jag kramade om pappa hårt, han skrattade! Han sa att tiden kommer  att rusa iväg! Jag kramade om mamma länge och kände hur hjärtat slog hårdare. Hon hade tårar i ögonen och kramade mig ännu hårdare tillbaka.
Göran följde mig till bussen, vi blev stående precis vid dörren, jag var den sist att kliva på. Vi kramade om varandra och jag blundade och tänkte på hur underbart det kändes att vara i hans armar. Jag ville inte gå på!
Jag tittade ner på Göran när dörrarna slog igen framför oss, tittade på mamma & pappa och vinkade.
Vi hann inte komma längre än till Alster innan min mobil ringde, det var Göran. Vi pratade länge och jag fick någon slags panikattack. När ses vi igen??? Det var en väldigt tom känsla jag hade i kroppen och jag har nog aldrig känt mig så maktlös.
Nu har året gått och imorgon kommer de alla och hämtar mig på Arlanda!
Året har varit jobbigt, omtumlande, känslofyllt och fantastiskt på många olika sätt! Jag har så mycket att berätta, så många bilder att visa, och jag hoppas att ni alla förstår hur mycket jag saknat er! Utan min familj hade jag aldrig klarat av det här året, ni har varit ett underbart stöd! Och Göran, vad hade jag gjort utan dig? Jag visste att vi skulle klara av det här tillsammans men att det skulle bli fruktansvärt jobbigt. Nu är det snart över och om mindre än 24timmar står vi i varandras armar igen!  Jag älskar dig!
Tack allihopa för all energi ni har gett mig med era små meddelanden, kort och hälsningar under året! Det har betytt jättemycket för mig!
Vi ses snart!
Kram Ida

Han är underbar!


24

Här Kommer några härliga bilder från min födelsedagsmiddag med 2 av mina allra bästa vänner här i US. Jenny & Katharina!! Vi hade en jättemysig kväll med middag, tårta och oslagbara cup caces!
Tack för alla era gratulationer!
Nu 9 dagar kvar innan hemresa =)

Bara 2v Kvar i Boston

Det kändes väldigt länge sen när jag plockade fram min stora resväska och tittade ner i botten. Under hela året har den stått gömd i en vrå och dammat, men jag måste erkänna att det har varit nära att den kommit fram 2ggr tidigare.....
Men nu står den i alla fall ute i rummet stor och tung igen. Det där med att "provpacka" var nog ingen dum idé eftersom jag kom upp i 23 kg lätt som en plätt. Nu är bara frågan vart resten ska få plats? det får bli ett senare bekymmer helt enkelt =)
För några veckor sedan tog jag ett tårfyllt farväl av min fina Jessica! Jag åkte ner till henne på Cape Cod över en helg så att vi kunde umgås och prata roliga minnen innan det var dag att säga "vi ses snart".
Jessica har varit som mitt lilla lyckopiller under året. Det har räckt med att höra hennes glada röst på telefonen så har jag fått ett leende på läpparna. Vi hade en jättemysig helg ihop och jag längtar redan tills vi ses i Sverige igen!
Jessica och hennes 5 supergulliga värdbarn på stranden på Capen! Vi gjorde en liten utflykt och hoppade i vågorna. <3
Förra helgen var Jag och Nina och såg Rihanna live i Boston. Det var så himla bra och jag tror inte att vi satt still en enda sekund. Hon sjöng alla sina hits och sprang till och med ner i publiken. Alla blev galna och det var häftigt att se henne på så nära håll! Dessutom hade vi superbra platser och såg helt perfekt, credd till mig som köpte biljetterna =)
Vi hann även med en liten uppladdning i solen innan det var dags att gå, underbart!
För några veckor sedan hände det en intressant grej på tåget när jag var påväg hem.
När Göran var här brukade han påminna mig om en Beck-film när vi stod och väntade på tåget. I den filmen släcks perrongen ner och plötsligt så kommer det massa ungdomar ut ur tunnlarna och smyger sig på folk som väntar på tåget. Uhh, läskigt!
Så när jag stod där i vagnen mellan Coply och Kenmore så stannar plötsligt tåget mitt i en tunnel. Vi blir stående i säkert 20 min när jag hör hur chauffören får dåliga nyheter. Han lägger på sin telefon och ropar ut i högtalarna "May I have your attention please, we have to evacuate the train, do not panic!"
ÅH NEJ! Alla börjar gå ut ur tåget och jag blir såklart sist ut. Sakta sakta går vi på en lång rad genom tunneln och jag ser mig omkring för att försäkra mig om att jag inte är i en Beck-film. Jag ser ljuset och vi kommer ut, tur det gick ju bra till slut även om det var läskigt!
Bildbevis.

Välkommen Signe Amanda!

Igår kväll den 27 Juli föddes en liten flicka på Karlstad BB, hon ska heta Signe Amanda.
Stort grattis till min fina kusin Katarina och hennes Reine!
När mamma ringde mig idag med de glada nyheterna sprutade tårarna av lycka. Samtidigt for alla tankarna omkring i huvudet om hur mycket som har hänt hemma under tiden som jag varit borta.
Jag längtar så otroligt mycket efter att få komma hem och se er alla tre <3
Kramar
Ida

Smakprov på vad nästa inlägg kommer att handla om....


Sommaren med Göran!

I drygt 5 månader hade jag väntat på den här stunden och nu var det bara minuter kvar...
Jag kunde knapt stå still när jag såg alla människor komma ut ur dörrarna på Logan Airport. Det pirrade i hela kroppen och jag kände hur tårarna började komma av lycka. Vilken minut som helst skulle jag få se honom igen...
Det är väldigt speciellt att träffa någon efter så lång tid, känslan i kroppen är obeskrivlig och hjärtat slår så himla fort. Jag såg hur Göran kom ut genom dörrarna med ett stort leende på läpparna och jag gick rakt in i hans famn och kramade så hårt jag kunde. Jag ville aldrig släppa!
Vi stod kvar en stund på flygplatsen, allt var så overkligt. Vi skrattade och pussades och kramades lite  till innan vi gick till bilen. Jag var i himmelriket!
I 2 veckor stannade han hos mig och de har varit två av de bästa veckorna under hela året! Jag trodde inte att det kunde kännas så himla bra med tanke på omständigheterna, och nu är det bara 5v kvar innan jag kommer hem!
Jag tror inte att någon förstår hur det är att vara ifrån varandra så som vi har varit under den här tiden om man inte varit i samma situation själv. Visst finns det varianter av distansförhållanden som är minst lika jobbiga, men att någon befinner sig på andra sidan Atlanten med 6 timmars tidsskillnad är svårslaget! Att det dessutom känns precis som vanligt, om inte bättre, när man ses igen efter 6 månader är ofattbart.  Fast för oss helt självklart!
Tänk att vi snart är tillsammans igen älskling, underbar är du och jag älskar dig så mycket!!
Förutom dagarna här i Boston har vi gjort små utflykter, bland annat en till Cape Cod som är en halvö och ligger ca 2 timmar härifrån. Där såg vi fantastiska stränder, sjölejon, mysiga butiker och restauranger. Vi har även hunnit med att fira svensk midsommar och 4th of July!
Tiden går så otroligt fort när man har kul!
'
Cape Cod
Chatham, Cape Cod
Göran på South Beach
Mums
Dennis Beach
Chatham
Midsommarafton
Görans oslagbara äpplepaj
Baksidan vid huset
4th of July
4th of July, The Esplanade, Boston

10 Dagar med Jossan i USA

De senaste veckorna har varit helt fantastiska och nu vill jag dela med mig av allt jag har gjort med alla er andra!

För exakt 4 veckor sedan rullade en taxi upp framför huset med min fina Jossan. Helt själv tog hon sig från Logan Airport till Brookline och när hon klev ut ur bilen stod jag beredd med öppna armar! En underbar och overklig känsla på samma gång. Från början var det tänkt att jag skulle hämta henne på flygplatsen, men eftersom hennes första flyg ställdes in så fick hon ta ett tidigare plan till Boston. Tyvärr krockade tiden med Issys skolavslutning. Jag hade lovat att jag skulle hjälpa till med all mat och kunde därför inte åka ifrån mitt under avslutningen. Men som tur var löste sig allt bra i alla fall!
Helgen spenderade vi i Boston och jag passade på att visa Jossan alla platser som jag har berättat om. Vi promenerade bland annat på Newbury street, gick en guidad tur på Fenway park, åkte på ett mysigt bbq-party hos min fina vän Jessica och pratade om allt vi skulle göra i NYC!
Allt var planerat sen flera månader tillbaka. Jossan skulle komma till mig på fredagen, sen skulle vi tillbringa lördag och söndag i Boston för att sedan ta bussen till NYC på måndagen och stanna där till torsdag. Jag hade bokat buss tur och retur samt boende mitt på Times square som skulle betalas vid incheckning.
På söndagkväll ställde vi våra veckarklockor på 05.00am eftersom bussen skulle rulla klockan 07.00 från south station. Innan vi sa god natt sa jag till Jossan " Tur att vi är två den här gången, förra gången jag skulle med bussen försov jag mig ordentligt".....
Jag måste erkänna att jag skäms över att behöva berätta att jag vaknade 06.00 och insåg att jag gjort det igen?! Jag rusade in till Josefine som även hon lyckats trycka på snooze-knappen en gång för mycket. "Jossan, vi har försovit oss!!!"
Vi började med att kolla upp nästa buss, och vi hade tur, för det gick en till redan klockan 8 för bara 10dollar extra. Men innan vi bokade så ringde jag hostellet i NYC så att vi inte skulle få problem med rummet.
Samtidigt som vi tittade på hemsidan hörde jag signalerna gå fram. En telefonsvarare gick på, samtidigt som vi båda kunde läsa att hostellet slagit igen. Jag ni läste rätt, det hade slagit igen sin verksamhet utan att meddela mig. Där satt vi, jag och Jossan och stirrade på skärmen. Jag var tvungen att säga det högt för mig själv flera gånger innan jag faktist förstod att vi var utan boende.
Efter några sekunder började Jossan att pipa " åååh varför händer detta alltid mig, så j*vla typiskt,"
Jag tyckte också att vi haft maximal otur men började istället att försöka fundera ut en plan B, för visst skulle vi till NYC! "I värsta fall så får vi nöja oss med en dagstur Jossan, jag vet att det inte blir som vi tänkt oss, men det är väl bättre än ingen resa alls?" Försökte jag.
"NEJ; ÅÅHH Nu börjar jag att gråta" - fick jag till svar. Hahah, såhär i efterhand kan vi ju skratta åt det men just i den stunden fick jag hugga tillbaka.
"Inget gråtande nu!! Vi löser det här på något sätt, vi försöker fundera ut en plan B"
Sagt och gjort, 2 timmar senare hade vår NYC resa flyttats till fredag-söndag med (gratis) boende på Amsterdam ave, 2 stop från Times square i Garys lägenhet.
Är det något som jag har lärt mig under mitt år i USA är det att lösa problem, och att alltid vara beredd på en plan B.
Detta betydde att vi fick några fler dagar i Boston och hann besöka platser som Harvard, Quincy Market och Boston Common. Mycket trevligt!
På fredagen var det så äntligen dags, 08.00am satt vi på bussen och 02.00pm stod vi tillsammans på Times square! Sen följde två superroliga dagar i NYC med besök på Naturhistoriska museét, Madame tussauds, en skymt av frihetsgudinnan, Ground zero memorial, Fifth ave, Rockefeller center,  Little Italy, Central Park och mycket mer.
Tack Jossan för 10 underbara dagar med dig i Boston och NYC, det blev inte riktigt som vi tänkt oss utan mycket bättre!!
BBQ hos min fina Jessica! Du är verkligen en klippa och jag kommer att sakna dig jättemycket!
Jossan & Jag hos Jessica!
Jossan framför huset!
Harvard yard!
Public Garden, Boston!
Kunde inte låta bli att ta ett kort=)
Boston
Glass på B&J
På Bussen! Äntligen påväg!
Rockefeller Center
Första bilden på Times Square!
Naturhistoriska i NYC
Central Park
Himlen öppnade sig..
....
Ömma fötter var bara förnamnet efter 3 dagar in the big apple!

En bild säger mer än 1000 ord!


Jossan är här!

Hej!
Nu har jag fått tillbaka min dator från Apple Store. Äntligen har de installerat ett svenskt tangentbord så att jag kan skriva som vanligt folk igen!
Sen jag skrev sist har alla barnen slutat skolan och äntligen påbörjat sommarlovet. Sofia tog studenten, Issy slutade nian och Aje avslutade sitt andra år på gymnasiet. Det var jättekul att få vara med och se tjejernas graduation, inte precis som hemma. Min student minns jag som igår, det var en helt underbar dag och jag önskar att jag kunde få uppleva den en gång till =)
På lördagen efter studenten var det så äntligen dags att åka till NYC för att träffa Ida och Johan som jag inte sett sen den dagen jag åkte. Bussen skulle avgå från South Station kl 07.00 så jag ställde min väckarklocka på 05.00 för att jag skulle hinna ta tåget till stationen osv.
Vad tror ni händer?????
Sakta slår jag upp ögonen på morgonen och tänker, ¨ohh vad duktig jag är som vaknar innan att klockan har ringt¨, sekunden efter när jag får syn på klockan skriker jag rakt ut ¨FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!¨. Klockan är då 06.13 och jag kastar mig ur sängen. Jag försöker kolla på datorn om jag kan ta en senare buss, men alla turer på förmiddagen är slutsålda. Skit! Jag ringer i panik ett taxibolag och frågar hur snabbt de kan hämta mig och hur fort vi kan ta oss till stationen, svaret blir ¨tidigast om 50 min¨. Nu är klockan 06.18 och jag känner hur klumpen i halsen växer. HUR KUNDE JAG FÖRSOVA MIG JUST IDAG!!!??? Min sista utväg blir att springa ner och väcka Louise. På mina bara knän ber jag henne att köra mig för att se om jag hinner med bussen, och hon hoppar upp ur sängen och säger ¨när vill du åka?¨. Jag snabbduschar och kl 06.30 sitter vi i bilen och trampar gasen i bott. Tro det eller ej, men när klockan slår 06.55 sitter jag i mitt säte i bussen och andas ut. Det omöjliga blev möjligt!
4 timmar senare kliver jag av bussen på 7th ave och får ett samtal från Ida, de är på Macy's och vi bestämmer att vi ska ses utanför en av ingångarna. Hjärtat slår allt hårdare ju mer jag närmar mig. Känslan är svår att beskriva, men det är som ett lyckorus som bara strömmar igenom kroppen när jag letar med blicken efter Ida och Johan. Jag ringer upp Ida och i samma stund får jag syn på dem på andra sidan gatan. Jag drar efter andan och springer som en galning mot övergångsstället. Jag hinner hämta mig lite innan bilarna stannar och de kommer springande emot mig. Ida och jag möts i en stor kram som varar i evigheter. Sen är det Johans tur, och jag kan fortfarande inte beskriva känslan i kroppen när vi står där och ser på varandra. Vi skrattar och gråter på samma gång!
Vi spenderade hela dagen tillsammans i NYC och jag ville aldrig att den skulle ta slut. Men sen blev det så dags att säga hej då igen. Den här gången gjorde det ont, men inte lika ont i magen som första gången, för nu ses vi ju om 2 månader igen. Tack Ida och Johan för en underbar dag och för all energi ni gav mig!
Nu är klockan snart halv 2 på natten här och om ca 3 timmar så är det så dags igen....
Min fina Josefine är här hos mig och vi har haft 2 supermysiga dagar i Boston. Men imorgon bitti går bussen mot NYC och den här gången ska vi minsann vara i tid haha. Vi kommer tillbaka på torsdag natt, då ska jag lägga in alla bilder från vår tripp.
En extra stor kram skickar jag till min Daniel idag! Brorsan, du är bäst!
Hej så länge!
Kram Ida
Sofia och jag på hennes student!
Precis efter vårt kramkalas!
Bästa pizzan någonsin!
Häng i SoHo
Jossan och jag var på en rundtur på Fenway park idag. Fler bilder från våra 2 första dagar kommer inom kort! =)
Hej så länge!

Antligen ett nytt inlagg!

Jag ar tillbaka!!
Vet inte riktigt vart jag ska borja, men jag ska forsoka att sammanfatta de senaste veckorna i detta inlagget =)
Det ar en obeskrivlig kansla att se och krama om varandra efter 9 manader, tro mig! Haha jag tror att jag stod och grat i 30min innan mamma & pappa kom ut genom dorrarna, och annu mer nar de val kom! Jag klattrade over avsparrningen och sprang in i deras armar. Antligen var de har hos mig!
Nu ar det snart 2 veckor sedan de var har och halsade pa! Vi hade en helt underbar vecka tillsammans har i Boston och hann med en massa skoj! Veckan borjade med en rundtur i Boston och vi besokte bland annat Quincy Market, Faneuil Hall, Hamnen,  Boston Common & Newbury Street. Vi lyckades aven fa tag pa pappas van Sal som han inte sett pa 30 ar! Vi traffade honom pa en jattefin restaurang pa cambridge dar vi blev serverade Bostons finaste hummer, helt oslagbart god! Pa torsdagen akte vi upp till Harvard och gick runt inne i Harvard Jard och sag hur studenter flyttade ut och in. Vi passade aven pa att besoka skolan dar jag laste under varen och tog massor av kort. Pa kvallen lagade jag och mamma middag till alla, vi rullade hemmagjorda kottbullar och gjorde pappas beromda potatismos. Det blev valdigt uppskattat och gott! Vi avrundade veckan med att aka upp till 83e vaningen i The Prudencial, en av Bostons hogsta byygnader, och njot av utsikten. Efter det motte vi upp Sal igen som tog med oss The Harvard club  dar vi kunde njuta av goda drinkar, trevligt sallskap och en vacker solnedgang.
Vid det har laget har ni sakret markt att jag skriver fran en annan dator med konstig text.....det beror pa att jag fick en jattefin (tidig) fodelsedagspresent av mamma och pappa, en helt ny MackBook Pro! Tack igen, ni ar bast!
Forra helgen akte jag tillsammans med min tyska kompis Jenny till Washington DC for att halsa pa Jennys kompis Katharina. Vi lamnade Boston sent pa fredagskvallen och var framme i DC 07.00 pa lordagsmorgonen. Det fanns inte en manniska ute pa gatorna vid den tiden, sa vi kunde inte fraga nagon efter vagen till ett bra frukoststalle. Da inbillade mig att jag "kande igen mig" sen sist och borjade ga at ett hall med Jenny strax bakom mig. 20 min senare fragade Jenny om jag verkligen visste vart vi var pavag?  Men, Nej jag hade ingen aning...
Som tur var hittade vi en snall taxichauffeur som tog oss till ett jattebra stalle innan vi motte upp Katarina.
Under arhundradets varmaste dag gick vi runt och sag alla kanda monument och byggnader i DC och tog over 300 bilder. Med trotta fotter tog vi oss senare hem till Katharinas vardfamilj i Virginia och somnade gott efter en handelserik dag. Under sondagen blev det mestadels shopping pa en jattestor outlet, och pa kvallen firade vi vardmammans fodelsedag. Bada Katharinas varforaldrar jobbar for SWAT (special weapons and tactics) och jag hittade massor av spannade vastar och prylar i kallaren. Supercoolt! Pa mandagen blev det poolbad och hemfard. Jag langtar redan tillbaka!






































Imorgon tar Sofia studenten! Ohh det ska bli sa kul att vara med pa hennes graduation! Ska ta massor av bilder och lagg aupp till er!

Sa det basta till sist! For pa lordag morgon satter jag mig pa bussen mot NYC for att traffa Ida & Johan! Det ska bli underbart att se och krama pa dem igen! Jag minns nar jag var hemma pa Bjorkas, samma kvall nar jag skulle aka, nar de kom forbi for att umgas en stund innan det var dags att saga hej da. Da hade vi ingen aning om att vi skulle ses i NYC nastan 1 ar senare!

Sjalvklart lagger jag upp bilder efter helgen!!
Kramar
Ida

Ännu en sammanfattning!

Så var sista skoldagaen pa Harvard avklarad! Nu är jag äntligen klar men min kurs och inväntar mitt betyg som kommer i slutet av maj. Det har varit en jätterolig vårtermin och jag har lärt mig otroligt mycket under den här tiden, och framför allt fått tillbaka min motivation att studera mera! Men det har inte varit en dans på rosor precis, jag har haft så mycket läxor och så mycket läsning att mitt sociala liv har legat i dvala. Jo, så är det faktist! Jag har ägnat stor del av helgerna att skriva uppsatser och förbereda mig inför alla redovisningar, men nu är jag äntligen tillbaka! Lägger ut några bilder från min sista presentation på Harvard nedan.

Visa IMG_6579.JPG i bildspel


Vad är mer på gång?
Nästa lördag kommer min familj och hälsar på! Oh, det ska bli så underbart att se dem igen, vi har inte sett varandra sedan den 16e augusti..förutom på skype förståss! Vi kommer att tillbringa en vecka tillsammans i Boston och jag ska krama på dem varje dag!

Inte nog med det....Göran har bokat sina biljetter och kommer till mig igen i juni och stannar i drygt 2 veckor! Behöver jag säga mera?? =)

Tiden går oerhört fort just nu och de kommande helgerna har jag något inplanerat varje helg. DC, NY och påhälsningar.
Det börjar även närma sig skolavslutning för barnen och Sofia, min äldsta, tar studenten i slutet på maj. Det ska bli jättekul att får vara med på hennes stora dag!

Sommaren kommer jag att tillbringa i Boston, men kommer säkert åka endel till NYC också. Planen är att jag även ska hinna med att åka ner till Cape Cod och hälsa på Jessica!

Sen är det inte lång tid kvar innen hemresa!! Helt overkligt, men jag längtar så!
Självklart trivs jag i Boston och i min familj, men jag känner att jag är jättenöjd med mitt år och har väldigt mycket att se fram emot när jag kommer hem! Louise och barnen har vid ett flertal tillfällen frågat om jag inte ändrat mig? Om jag inte ska stanna 1 år till och om Göran ska flytta hit! Jag är såklart jätteglad och jättetacksam för deras erbjudanden, men har ändå bestämt mig för att åka hem i slutet av sommaren. Det känns rätt!


Avrundar met ett par sommarbilder från mitt Boston!
Längtar såå efter sol och värme!
Ta hand om er
Krama /ida







Sammanfattning!

Hej på er!
Äntligen är jag tillbaka med en uppdatering! Jag har haft häcken full men tänkte att jag skulle ge er en sammanfattning om vad som hänt de senaste veckorna=)



För några helger sedan åkte jag upp till NewHampshire och hjälpte Aje på en av hans slalomtävlingar. Min uppgift blev att hålla ordning på resultattavlan. Heja! Förstår ni vilket ansvar, minsta lilla siffra fel och jag skulle sabba allt!! 110 killar och 107 tjejer skulle tävla, så det var bara att fatta pennan och börja skriva. Nedan ser ni resultatet av min insats. Tyvärr ville inte min dator vända på bilden, men ni ser vad jag menar, och ja, jag skrev allt det där! Även om det var sjukt stressigt att hinna med att notera alla tider var det samtidigt jättekul att få vara där och se Aje tävla! Han är jätteduktig och kom 2a i sin åldersgrupp på just den här tävlingen!




Visst är det fint!






Backen, Waterville Valley NH.


Jag hann med att ta ett kort när jag närmade mig Boston. Visst ser det coolt ut med alla skyskraporna=)


Under mina 8 månader här har jag hunnit bli en hejare på köttbullar, barnen älskar dem och jag måste säga att jag är impad själv. De är jättegoda! Jag gör dem alltid med Görans recept så det förklarar nog varför....de ska rullas med kärlek!





Mumma!


Marie och jag kom till USA samtidigt och gick på skolan ihop i NYC. Vi bor inte så långt ifrån varandra, och förra veckan bjöd hon till kalas på The cheesecake factory. Vi hade en jättetrevlig kväll och totalt var vi nog 15 tjejer.


Marie 20 år!




Förra veckan var jag även och hämtade ut mitt bibliotekskort från Harvard Library. Det är en jättefin byggnad, men tyvärr får man inte ta kort där inne. Attans, ni skulle se hur vackert det är! Men ni får nöja er med en bild på kortet och på mig haha



Issy fyller 16 år i november, men vi har redan börjat att övningsköra lite inne på området där det inte är någon trafik. Hon är jätteduktig men just den här gången......


...Så glömde hon (läs vi) att stänga av ljuset på bilen vilket resulterade i jumping leads. haha



Jag umgås mycket med min tyska kompis Jenny! Det är en jättego tjej och i helgen sågs vi i Boston Common och njöt av det vackra vädret! Idag hade vi faktist 23 grader här=)



Och så det bästa till sist!!
Jossan har bokat sina biljetter och kommer till mig den 10e juni! Åhh det kommer bli så kul! Hon stannar hos mig i 10 dagar och förutom Boston så ska vi till NYC!

Kan ni förstå att familjen Åberg landar om ca 3 veckor? Det är så mycket kul att se fram emot nu, Life is Good!





Jag körde nästan på....

....en ful fågel härom dagen. Jag satte kaffet i halsen när jag svängde in på gatan och fick syn på den här kalkonen(?) mitt i vägen!


Ingen liten skata precis!!


Friday night at Starbucks!

Personalen på Satrbucks i Brookline village skämmer bort mig ikväll! Hinner inte öppna munnen innan kassören säger "Medium Chai?"...haha, attans, hänger jag verkligen här så mycket??!!
Fick dessutom min andra kopp gratis, sånt gillar vi =) Precis vad jag behöver ikväll, Sitter nämligen och pluggar inför nästa veckas redovisning, ska göra en presentation om facebook denna gången. Det ska bli kul!
I veckan hade jag en gruppredovisning med 2 andra tjejer i klassen. Under terminen har alla i klassen läst en bok som heter "The bend in the river" och vi skulle relatera våra kapittel till business. Det blev jättebra och uppskattat!

Snart är det bara 4 veckor kvar på kursen, sen kan jag plocka ut mina 3 credits från Harvard! Hallelujah!


RSS 2.0