AuPairIda

För några timmar sedan åkte jag och Göran tillsammans till Logan airport, och 20 minut senare satt jag ensam i bilen igen påvag tillbaka till Brookline. Livet är bra orättvist ibland.
Tårarna rann hela vägen tillbaka, det var så svårt att förstå att han skulle åka ifrån mig, han kom ju nyss?!
Det har vairt hel underbart att ha haft Göran här hos mig under en så lång tid, vi har haft så kul och mysigt att jag helt glömt bort att han skulle åka hem igen. Varje morgon i nästan 4 veckor har jag fått vakna upp bredvid honom, bara det har varit vardagslyx för mig/oss.
Hela eftermiddagen och kvällen har jag gått runt med en klump i halsen, ni vet en såndär som gör att man börjar gråta för minsta lilla. Så när jag kom hem igen till allt det tysta och fick se Görans tomma tofflor i hallen så rann det floder.
Nu sitter jag i sängen med Görans mössa på mig, jag snodde den och en av hans tröjor från resväskan =) Jag lånade även hans parfym så att jag kan spruta lite på kudden inatt.

Göran ska ringa mig när han landar i Paris vid midnatt min tid. Overkligt! Jag vill ju att han ska vara här med mig!
Jag hoppas att han kan komma tillbaka snart igen!
På söndag har jag varit i USA i 5 månader, så snart passerar vi hälften. Allt känns bra i vardagen här, jag trivs, men saknaden av kärleken, familj och vänner är väldigt stor just nu.
Kram på er alla!
Och kom ihåg att krama eran kära lite extra, ni som kan!






-"om jag gör såhär kanske det funkar"
Ett desperat försök att få plats i väskan




Älskar dig så himla mycket Göran, du är det finaste jag vet! Puss
Samos 2010