AuPairIda

För att göra en lång historia kort.

Igår tog jag tåget in till Boston för att göra ett snabbt ärende åt Louise. Väl framme visade det sig att jag behövede kontanter för att kunna betala. Jag hade såklart inga lösa pengar och bad om att få springa ut på gatan och ta ut. Klockan var då 4.50pm och de skulle stänga 5. Jag sprang som en galning över hela Downtown Crossing till 3 olika bankomater, de första två var ur funktion. PANIIIIK! Vid det tredje var det en lång kö, men det blev snabbt min tur, jag var såå superstressad! Jag knappade in beloppet, bad om kvitto, tog pengarna, tog kvitto och sprang som en galning för att hinna tillbaka i tid. När jag precis rundat hörnet längst ner på gatan slår det ner som en blixt i mitt huvud. KONTOKORTET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!F**********N

Jag vände i farten och sprang hela vägen tillbaka till bankomaten, men kortet är såklart borta. Kan ni föreställa er känslan i kroppen! Jag letade överallt, i väskan, i fikorna, byxorna, väskan igen, men det var borta. Jag fattade att vi var tvungna att spärra kortet på en gång eftersom vem som helst kunde handla på kredit.

Hade det varit mitt eget kort hade jag väl fått skylla mig själv, men nu gällde det faktist någon annans.

Som tur var kunde vi snabbt spärra kortet och jag kunde andas ut. Men ändå, det kunde ju faktist ha gått riktigt illa!

Måste lägga till en sak (Tack Carro) Till skillnad från hemma kommer pengar och kvitto ut först här, sen kan man välja om man vill "vänta på kortet" i typ 10 sek, eller om man vill trycka på knappen "ta ut kort"

Det har aldrig hänt förut och det kommer aldrig att hända igen!