AuPairIda

Det kändes väldigt länge sen när jag plockade fram min stora resväska och tittade ner i botten. Under hela året har den stått gömd i en vrå och dammat, men jag måste erkänna att det har varit nära att den kommit fram 2ggr tidigare.....

Men nu står den i alla fall ute i rummet stor och tung igen. Det där med att "provpacka" var nog ingen dum idé eftersom jag kom upp i 23 kg lätt som en plätt. Nu är bara frågan vart resten ska få plats? det får bli ett senare bekymmer helt enkelt =)

För några veckor sedan tog jag ett tårfyllt farväl av min fina Jessica! Jag åkte ner till henne på Cape Cod över en helg så att vi kunde umgås och prata roliga minnen innan det var dag att säga "vi ses snart".

Jessica har varit som mitt lilla lyckopiller under året. Det har räckt med att höra hennes glada röst på telefonen så har jag fått ett leende på läpparna. Vi hade en jättemysig helg ihop och jag längtar redan tills vi ses i Sverige igen!

Jessica och hennes 5 supergulliga värdbarn på stranden på Capen! Vi gjorde en liten utflykt och hoppade i vågorna. <3

Förra helgen var Jag och Nina och såg Rihanna live i Boston. Det var så himla bra och jag tror inte att vi satt still en enda sekund. Hon sjöng alla sina hits och sprang till och med ner i publiken. Alla blev galna och det var häftigt att se henne på så nära håll! Dessutom hade vi superbra platser och såg helt perfekt, credd till mig som köpte biljetterna =)

Vi hann även med en liten uppladdning i solen innan det var dags att gå, underbart!

För några veckor sedan hände det en intressant grej på tåget när jag var påväg hem.

När Göran var här brukade han påminna mig om en Beck-film när vi stod och väntade på tåget. I den filmen släcks perrongen ner och plötsligt så kommer det massa ungdomar ut ur tunnlarna och smyger sig på folk som väntar på tåget. Uhh, läskigt!

Så när jag stod där i vagnen mellan Coply och Kenmore så stannar plötsligt tåget mitt i en tunnel. Vi blir stående i säkert 20 min när jag hör hur chauffören får dåliga nyheter. Han lägger på sin telefon och ropar ut i högtalarna "May I have your attention please, we have to evacuate the train, do not panic!"

ÅH NEJ! Alla börjar gå ut ur tåget och jag blir såklart sist ut. Sakta sakta går vi på en lång rad genom tunneln och jag ser mig omkring för att försäkra mig om att jag inte är i en Beck-film. Jag ser ljuset och vi kommer ut, tur det gick ju bra till slut även om det var läskigt!

Bildbevis.